Läste just en blogg, en blogg skriven av en tjej som verkligen vill och älskar att identifiera sig med att vara ett psykfall. Stolt över att vara kroniker när det gäller självskadebeteende med mera. Jag förstår att man hamnar där, jag har också varit där men tjejen gör ju knappast någonting åt saken. Hon sitter hemma och trycker i sig sina förskrivna tabletter, antagligen ytterligare några fler ändå men gör ingenting mer. Går till läkaren, får sin sjukskrivning förlängd och tycker mest allmänt synd om sig själv. Jag tycker synd om henne också, förstår att hon inte har det lätt, been there done that, men samtidigt så har man ju ett eget ansvar. Någon borde ge tjejen lite verkligen för allt hon gör är att fly..

Det hjälper aldrig att fly, stanna upp och ta fighten någon gång! Jag förstår om det är svårt, jag vill flera gånger varje dag lägga mig ner och ge upp, sluta andas osv. Någonstans inom mig finns dock ändå något som får mig att fortsätta. På sistone har det inte varit lätt, idag har det dock varit en helt okej dag men innan dess orkar jag inte tänka på. Att ligga och vrida sig av och an av ångest i sängen är knappast mysigt men jag vill ha ett annorlunda liv, ett liv fyllt med glädje och lycka. På något sätt försöker jag suga i mig varje sekund av sådana känslor för att härda ut ångesten..

Kämpa vidare!

Ja idag är det onsdag och det har varit väldigt slappt för min del måste jag säga. Har inte hänt alls mycket. Mår väl sådär, har haft lite ångest under dagen och det har varit jobbigt men hanterbart.

Jag måste leva med att min ångest kanske aldrig kommer att försvinna men att ha en dag då det känns hanterbart är guld värt!

Har också köpt häftmassa för att kunna göra ett mysigt kollage med peppande ord på min vägg idag. Vill ha lite mer myskänsla hos mig, det gör att jag känner mig tryggare. Kanske uppdaterar med ett kort på det sen?

Kommer inom kort komma fler tips mot ångest!

Var hos läkaren tillsammans med min terapeut idag. Tydligen så får jag inte sluta med min medicin nu utan jag ska istället få en ytterligare pga overklighetskänslorna jag har.. Jag sa att jag inte var så pigg på idén men eftersom att jag hade haft det så omtumlande på sistone, förlorat två viktiga ´´personer´´ på sistone och dessutom gjort ett så stort steg efter min avslutade behandling så borde jag slippa den här ångesten uppepå allt det här. Känns väl rätt logiskt.. Hon sa också att min hjärna spelade mig ett spratt pga den här tunga belastningen så att det vore bra om jag kunde få det lite lugnt ett tag.

Mobila ska ringa mig varje kväll nu så att jag får mer kontakt med dem ett tag.. Hon föreslog också att det kanske vore något om jag kunde bo två veckor på ngt boende de har i kommunen men jag sa att jag hade hund och att det inte gick så det verkade vara godtagbart.. Dock skulle det tas upp i diskussion igen om inte den här medicinen skulle hjälpa mig.

Mediciner hit och dit och en massa stöd.. Hade gärna sett att det här var ett överspelat kapitel i mitt liv men antagligen så behöver jag det här stödet just nu. Det känns så, som om jag inte riktigt kan stå på mina ben själv utan behöver uppbackning. Dock vill jag helst ha J´s fullständiga stöd innan jag hämtar ut medicinen och ger den en chans för annars blir det fel.. Jag hade först tänkt att inte säga något eftersom att jag vet vad hon tycker om allt sånt här men jag tror nog att hon kan förstå mig, jag hoppas det i alla fall.. Och det känns inte riktigt bra i mig, jag får skuldkänslor av bara tanken på att hon ser mig som en förlorare.

För jag är en vinnare!

Förresten, fick tips av min terapeut om lite peppande grejer som går att beställa på Kreativ Insikt och som är utmärkt peppande när man har det jobbigt :) Ska absolut ha någon sött kort här hemma som kan lysa upp när jag har det jobbigt.

Haha, min lärare har ALLTID mummelbyxor, helt sjukt att det verkligen ALDRIG slår fel! Ser förjääävligt ut och jag fattar bara inte hur man kan stå i en provhytt och ba: ´´Åh så snyggt dessa sitter!´´ ??